20 mars, vid straxt innan 24a tiden.. Det var då du tog ditt sista andetag, ett långsamt oplågande andetag. Det sista.

Vad hände? Allt gick så fort. 15e mars skulle du fått åka hem, 19 mars var jag uppe hos dig, tårarna rann, händerna skakade och hjärnan stängdes av. Dina händer var kalla, din blick var långt borta, jag kunde inte eller rättare sagt ville inte försöka intala mig att det var du som låg där, hade det blivit något fel? Det var inte min farmor som va där, eller va det de? Läkarna kan inte mena allvar när dom sitter framför mig och säger att du inte har lång tid kvar, det är ju bara SJUKT! 2 veckor har nu gått, 2 oändligt långa veckor, 2 veckor med stor saknad men också 2 veckor av ren förvirrning och chockhet. 2 veckor har gått, När kommer du tillbaka? För visst är det som min hjärna säger till mig att du är på kurs? Du är på tolk kurs och tolkar för döva, du är snart tillbaka igen.. Eller hur? 

Nej, det är inte så, jag vet att du "sover" och inte kommer tillbaka, men varför vill jag inte förstå det? De tar tid jag vet, många har sagt det, men detta är en sak.. en sak som kommer plåga mig.. en tanke av att du snart kommer tillbaka till mig. 

Jag gråter inte, jag sörjer inte, inte än. Jag håller humöret uppe även om det känns så fel att skratta, att prata som att ingenting har hänt, jag vill gråta, jag vill sörja, men det går inte. Du är inte borta. Du kommer snart och håller om mig igen, jag får snart känna din doft, få äta dina kakor, få göra allt det jag gjort med dig de senaste åren, visst är det så? 

Jag tittar mot stjärnorna, tittar på din dödsannons, tittar på allt som påminner mig om dig, bilder, tavlor allt möjligt. Jag skakar på huvudet och skrattar för mig själv. Ha Ha. Detta stämmer ju inte.  Det är helt omöjligt. 

Min farmor var en fantastisk person, när mina kompisar hör mig säga, min farmor är död, förstår dom inte kontakten min farmor och jag hade. Hon var min kompis, hon var min farmor, hon var mitt allt. Ända sen jag föddes, har min farmor aldrig varit sjuk, hon har varit på topp, lärt mig nya saker, tagit med mig på teatrar(varje år sen jag var 4a i gammla linköping), vi har bakat tillsammans, vi har sjungit tillsammans, vi har spelat piano tillsammans, vi har gjort hur mycket som helst tillsammans och nu är allt det borta. Vem ska lära mig teckenspråk? Vem ska fortsätta lära mig spela piano? Hur stor kommer inte saknaden vara när och om jag ska fortsätta gå på teatern? Vi pratade om det den 14e mars, som att allt var som vanligt.. men nu kommer de ju inte ske. 

Jag saknar dig, jag ångrar att jag inte kom mer än vad jag gjorde efter jul, att jag inte besökte dig mer när du låg på sjukhuset. Att jag kunnat säga till dig hur mycket du betydde för dig, att jag älskade dig. 

När jag besökte dig i måndags, när vi var själva, när jag höll din kalla hand och sa att jag tyckte om dig jätte mycket, jag fick inte ut orden: Jag Älskar Dig, det plågar mig. Varför lyckades jag inte? Jag säger det nu istället: Jag älskar dig och du kommer alltid vara en del av mig! 

R.I.P Farmor <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Premiären av årets speedway säsong var underbar! Dackarna vann över förra årets SM-vinnare Piraterna med 41-49 och Darcy Ward och Patryk Dudek(två av årets nyförvärvda) STORKÖRDE! WOW vilka grabbar! Inte nog med att vi vann och att jag fi...

Jag går varje dag med ett leende på läpparna, med tankarna om att vad som än sker idag ska jag ha ett leende på läpparna för att visa att jag är glad och kunna sprida ut min glädje till andra. Men vad som inte syns bakom leendet är tankarna om alla k...

Farmor:   Hela mitt liv har du funnits hos mig, allt vi gjort och allt du lärt mig, alltid har du funnits hos mig, jag har känt dig i min närhet, känt dig vid min sida och känt dig värma mitt hjärta även de kallaste vinter dagarna.  Nu är du en...

Va o såg Dag-Otto på pang på pensionatet idag med lillebror, så himla bra!! Fick det i julklapp och har bara väntat! Tog även en bild på mig och honom samt autograf! En oförglömlig eftermiddag med andra ord :)       ...

När det gäller mig själv är jag alldeles för dålig på att känna att något är rätt, att jag har lyckats med något och att jag har för höga krav på mig själv. Att jag hela tiden känner att jag måste göra bättre ifrån mig eller att jag måste ha kvar sam...