Va o såg Dag-Otto på pang på pensionatet idag med lillebror, så himla bra!! Fick det i julklapp och har bara väntat! Tog även en bild på mig och honom samt autograf! En oförglömlig eftermiddag med andra ord :)

När det gäller mig själv är jag alldeles för dålig på att känna att något är rätt, att jag har lyckats med något och att jag har för höga krav på mig själv. Att jag hela tiden känner att jag måste göra bättre ifrån mig eller att jag måste ha kvar samma betyg så att säga. 

Jag har ju alltid varit lockad till engelska språket vilket jag tycker är jätte kul och intressant, annars skulle jag ju inte ha valt den skolan jag gick på i sexan-nian direkt.. Detta innebär att när det kommer till engelska har jag super höga krav på mig själv, hela sexan, sjuan, åttan och nian kämpade jag med att få upp mig betyg för varje årskurs, detta resulterade med att jag la ner extremt mycket mera jobb på mina engelska grejer än några andra. I nian gick jag ut med ett MVG. 

Nu då när jag håller på att tenta av engelskan, sitter jag vid flera tillfällen och tänker: Undrar hur superduper bra mina kompisar tycker/tror jag är för att jag tentar av den, tror dom att jag pratar flytande engelska?

Jag känner att jag måste gå ut med högt betyg i engelska för annars är jag dåligare än dom som gått hela kursen.. Det är ett krav jag ställt på mig själv.. 

Men för att komma till saken då, så igår hade jag sista muntliga grejen i engelska, grejen där är att jag aldrig pratat engelska med honom förut(en gång innan) Men jag var lika nervös ändå.. När jag blir nervös blir jag dålig rent ut sagt var, jag snubblar på de ord jag egentligen kan, jag glömer bort böjningar jag egentligen kan och jag glömmer bort rätt ord som jag egentligen kan.. För att jag är så HIMLA nervös.. 

Efter det muntliga provet då igår som jag i övrigt tyckte gick rätt dåligt.. jag visste inte vad jag skulle debattera om och hur jag skulle formulera mig( orden dök bara inte upp) så fick jag lite feedback på de två muntliga delarna.. Den feedbacken var inte så farlig.. men det jag störde mig mest på är att jag KAN dom sakerna egentligen! Men allting flyter ju bara ihop när man är så nervös istället.. Det fick mig att känna mig så misslyckad och dålig rent ut sagt var.. DET SÖG! 

Nu kanske ni inte tror jag är helt ärlig utan bara tror att jag bara skriver att jag kan dom fast jag egentligen inte kan dom men vill bara verka bra. Men så är det inte! Min nervositet har präglat mig flera gånger då jag har sugit på saker för att jag nästan mår illa av nervosistet.. Skulle ALDRIG ljuga om en sån sak.. 

Jag hoppas verkligen att jag får träffa Darcy denna säsong.. o alla anklagelser och misstänksamheter, att de inte är SANNA!

Och mest av allt vill jag träffa/se Freddie snart!:)

Erik får jag ju träffa/se ikväll... tänk vad kul det skulle va om han FRIVILLIGT satte sig vid vårat bord :) Och/Eller Kalle Olsson:)

Hoppas på att få träffa Måns Zelmerlöw någon gång under mina ungdoms(och hans snygg) år :)

Peace out!

I stort sett det jag längtar efter, Men mest de två sista.. Eller nej så kan jag inte säga.. längtar efter alla tre! Men absolut mest 1 Maj! 

Varför? 

Därför? Därför är inget svar, amen varför är ingen fråga! Nä vars.. skämtar...

17 Mars:"Pang på pensionatet" med Jojje Jönsson(Dag-Otto)! :D

31 Mars:Första GPt:! Freddies år i år!! 

1 Maj:Piraterna-Dackarna! Gonna kick some östgötsk butt!

Kom på att jag längtar tills första ispasset någon gång i augusti också!!! Samt 12-14 juli och 8 september( Lag-VM och GP i Målilla:-] ) 

Jag längtar efter att möta PUDDINGEN Darcy Ward och SNYGGINGEN Freddie Lindgren! Sooo excited! :) 

   (Tagen ifrån google.se)   (tagen ifrån Fredriks Twitter) The boys are mine!<3

 (Tagen ifrån google.se)

Saknar hockeyn redan! Taggar inför slutsnacket på måndag.. sen är det officiellt sommarlov..tänker snacka med min tredje pudding då också :)
   (Min bild) vill bara påminna alla om att dessa bilder INTE får tas ifrån min blogg! 

Peace out! 

Jag har alltid av någon anledning känt mig relativt underlägsen, som att folk bara tycker att jag är i vägen.. Det pågår så många tankar i mitt huvud, jag tror att jag vill ha en "status" jag inte har.. + att jag hela tiden går runt och tror att så fort någon ser mig.., tänker dom åh nej nu kommer hon men jag ler och ser glad ut ändå.. Eller hur att folk tänker fy fan så hon ser ut. Inte världens bästa självförtroende men tro inte att det blir bättre av att bli nedtryckt i skiten var man än kommer.. på något sätt tar jag alltid åt mig personligt åt något som händer vart jag än mig i världen vänder.. Jag vet att jag inte är perfekt, att jag inte är snygg eller pinnsmal.. jag vet att jag bara är 16 år.. men det betyder inte att jag bryr mig mycket mindre eller att jag förtjänar att struntas i.. Jag vet att jag har många äldre kompisar och det rent utsagt va SUGER när jag inte kan följa med och fira min bästa kompis eller gå ut på en krogrunda efter någon hockeymatch.. jag vet att det inte är kul att ha filmkväll eller gå på bio eller ta en fika på stan med mig.. men ni måste försöka sätta er in i min situtation och förstå hur mycket detta plågar mig! There I said it! Nu är det ute.. tyck vad ni vill men glöm aldrig att detta jagar mig varje gång jag hör hur någon snackar om att vi har möte på Royals innan matchen.. åldersgräns 18 år.. 
Jag hoppas helhjärtat att jag inte förlorar några vänner genom att skriva detta.. men jag kände verkligen att jag bara var tvungen..