Jag har alltid av någon anledning känt mig relativt underlägsen, som att folk bara tycker att jag är i vägen.. Det pågår så många tankar i mitt huvud, jag tror att jag vill ha en "status" jag inte har.. + att jag hela tiden går runt och tror att så fort någon ser mig.., tänker dom åh nej nu kommer hon men jag ler och ser glad ut ändå.. Eller hur att folk tänker fy fan så hon ser ut. Inte världens bästa självförtroende men tro inte att det blir bättre av att bli nedtryckt i skiten var man än kommer.. på något sätt tar jag alltid åt mig personligt åt något som händer vart jag än mig i världen vänder.. Jag vet att jag inte är perfekt, att jag inte är snygg eller pinnsmal.. jag vet att jag bara är 16 år.. men det betyder inte att jag bryr mig mycket mindre eller att jag förtjänar att struntas i.. Jag vet att jag har många äldre kompisar och det rent utsagt va SUGER när jag inte kan följa med och fira min bästa kompis eller gå ut på en krogrunda efter någon hockeymatch.. jag vet att det inte är kul att ha filmkväll eller gå på bio eller ta en fika på stan med mig.. men ni måste försöka sätta er in i min situtation och förstå hur mycket detta plågar mig! There I said it! Nu är det ute.. tyck vad ni vill men glöm aldrig att detta jagar mig varje gång jag hör hur någon snackar om att vi har möte på Royals innan matchen.. åldersgräns 18 år.. 
Jag hoppas helhjärtat att jag inte förlorar några vänner genom att skriva detta.. men jag kände verkligen att jag bara var tvungen..