Jag går varje dag med ett leende på läpparna, med tankarna om att vad som än sker idag ska jag ha ett leende på läpparna för att visa att jag är glad och kunna sprida ut min glädje till andra. Men vad som inte syns bakom leendet är tankarna om alla krav som ställs på mig. Alla tankar om att den jag älskade allra mest fortfarande är borta och har inte kommit tillbaka. 

När begravningen var den 13e April var det över 50 pers där, många släktingar, många som visste om min barndom och vem jag var. Varje vecka sen Farmor dog(20 Mars) har jag besökt både farfar och farmors mamma varje vecka! Även om jag haft mycket i skolan. 
I slutet av begravningen var det många som kom fram till mig och sa: "Nu tar du hand om din pappa, I......, farfar och din farbror va?"  "Ja, det är klart." Fick dom som svar då. Jag ångrar inte att jag sa det, det är inte det jag försöker få fram. Men att försöka klara av alla tankar om att farmor är borta OCH tankarna om att finnas för alla de jag nämde samt ta hand om dom. Jag orkar inte. Jag känner ett tvång av att besöka farfar och farmors mamma VARJE vecka, annars kanske dom blir besvikna. Den tanken kretsar i min hjärna hela tiden. Att jag inte räcker till, att dom bli besvikna. Samtidigt känner jag mig bara självisk om jag ska bara bry mig om mig i första hand. Jag måste känna att jag finns där för dom, mamma, pappa, min farbror och mina kompisar. Det kommer i första hand. 

Men hur ska jag kunna besöka farfar utan att gå därifrån med en klump i halsen och nära till tårar? Hur ska jag kunna besöka farfar och fullständigt se honom förstöra sitt liv genom att sitta i samma fotölj dag ut och dag in? Det är här jag känner behovet av att jag måste åka dit för att hjälpa honom hitta livslusten och självkänslan igen. Men jag orkar inte. Men jag får väl helt enkelt försöka. 

Här är några citat jag tycker passar just nu: 

" Now you're just somebody that I used to know"

"Vem är jag utan dina andetag?"

" And I hope life is good wherever you are, you will be forever in my heart"

"If I had told you the right things, would it matter at all? If I only knew you were standing on the edge waiting to fall, oh I would give just anything to see your face to hear your voice just one more time"